ETAT LIBRE D'ORANGE Hermann A Mes Cotes Me Paraissant Une Ombre

Kryddig, Cypern

Din skugga kan vara din parfym. Detta är din följeslagare. Unikt lätta och fräscha toppnoter följt av en träig och jordig gotisk ton. Detta är ditt alternativa jag.

Vem rider med dig in i skogen den mörkaste natten? I Victor Hugos dikt "Vad två ryttare tänkte i skogen" säger berättaren: "Bredvid mig verkade Hermann vara en skugga."

Vi har alla skuggor, även på natten i de mörka skogarna. Du kan kalla din vid ett annat namn: din osynliga vän. Ditt samvete, din själ, kanske till och med ditt komplementära ego. Din skugga kanske har ett namn, som Hermann. Eller så kan din skugga vara din parfym. Detta är din följeslagare. Du kan argumentera med din följeslagare, du kan utmana din följeslagare, du kan testa gränserna för dina egna attityder. Du kan debattera existensens finare detaljer. Men du kan inte förlora denna följeslagare, aldrig, aldrig. Detta är ditt alternativa jag. När du går genom livet och begrundar dess mening ställer du dig själv obesvarbara frågor. När du är överväldigad av osäkerheter, titta på din skugga. Kanske får du ett svar. Kanske inte. Men åtminstone kommer du att ha ett intressant samtal.

Natten var becksvart och skogen mycket mörk. Hermann tycktes vara som en skugga bredvid mig. Våra hästar galopperade. Guds väktare! Molnen på himlen såg ut som marmor. Stjärnorna flög mellan trädgrenarna som en svärm av eldfåglar.

Jag är full av ånger. Krossad av lidande, Hermanns djupa ande är tom på hopp. Jag är full av ånger. Åh, mina kära, sov! Ändå, medan han vandrar genom den gröna ensligheten, säger Hermann till mig: "Jag tänker på halvöppna gravar." Och jag säger till honom: "Jag tänker på stängda gravar."

Han blickar framåt: Jag blickar bakåt. Våra hästar galopperar över gläntan; Vinden för oss från fjärran ljudet av Angelusklockan; han säger: ”Jag tänker på dem som plågas av tillvaron, på dem som finns, på dem som lever.” ”Jag”, säger jag till honom, ”tänker på dem som inte längre är här!”

Fontänerna sjunger. Vad säger fontänerna? Ekarna mumlar. Vad mumlar ekarna? Buskarna viskar som gamla vänner. Hermann säger till mig: ”De levande sover aldrig. I det ögonblicket gråter vissa ögon, andra är vakna.” Och jag säger till honom: ”Ack! Andra ögon sover!”

Sedan fortsätter Hermann. ”Olycka, sådant är livet. De döda lider inte längre. De är lyckliga! Jag avundas deras gravar där gräset växer, där träden fäller sina löv. För natten smeker dem med milda lågor; för himlen utstrålar frid över alla deras själar i alla gravarna på samma gång!”

Och jag säger till honom: ”Var tyst! Respektera det svarta mysteriet! De döda ligger i marken under våra fötter. De döda, det här är hjärtan som en gång älskade dig. Det här är din avlidne ängel! Det här är din far och din mor! Avskräck dem inte med bitter ironi. Som i en dröm hör de våra röster.”